foton 2009

Jag sov så gott som ett litet barn,
vid vars vagga en ängel snuddar.
Man vilar väl ingenstädes så mjukt
som på tyska fjäderkuddar.

Hur lång var ej natten, då sömnlös jag låg
på min hårda madrass i exilen.
Då tänkte jag ofta: Hur lyckliga I,
som på tyska dunbolstrar vilen.

Ja, gott det är i vår tyska bädd,
gott är det att sova och drömma.
Här känner den tyska själen sig fri,
liksom lyft ur sin jordiska gömma.

Den känner sig lyft och den svävar dit upp
mot ljusets eviga strömmar.
O tyska själ, vad din flykt är stolt
i dina nattliga drömmar!

Se, gudarna sitta bleka av skräck,
där du genom rymden dig svingar,
och mången stjärna du sopat bort
med dina vittfläktande vingar.

Fransoser och ryssar härska på land,
på havet britten gungar,
men luftens och drömmarnas rike är vårt,
där äro vi tyskar kungar.

Där äro vi herrar och hävda med kraft
den luftiga integriteten.
De andra folken därnere må
sen dela på hela planeten! — — —

Heinrich Heine

Deutschland. Ein Wintermärchen. 1844.

Övers. av Hj. Procopé